Växel är en skriftlig skuldförbindelse som av innehavaren kan diskontera hos banken, växla den mot kontanter.

Växel började användas av köpmän i norra Italien som utvecklades till vårt bankssytem.

I alla tider har det gått att låna pengar, även om begreppet pengar är diffust. Pengar har varierat från tid till tid. Vanligast har guld och silver använts som pengar. Skrifterna i nya testamentet står det om silvermynt på flera ställen.

Problemet med att låna ut pengar var att både kristendomen och islam var eller är emot att ta ränta. Detta problem löste man med ”uppfinningen” växel.

Rent praktiskt är en växel en skuldförbindelse. Italienarna var smartare än så. Växel definierade de som ett utbyte av en valuta mot en annan valuta vid viss plats och datum. De handlade med växlar. Det latinska namnet på detta dokument är ”cambium per letters” som betyder ”växling genom skrivna dokument”.

Växlarna blev populära. Kyrkan förbjöd varje form av lån mot ränta vid denna tid. Växlarna kom att förändra detta på så sätt att det inte framgick av växeln om lånet gavs mot ränta eller ej. Det som endast fanns var till vilken summa skulden skulle lösas till. En vanlig avgift för att ställa ut en växel, låna ut pengar, var 8 – 12 procent. Rent praktiskt fungerade den så att den som behövde låna 90 floriner fick 90 floriner i handen men i växeln angavs det att han var skyldig motsvarande 100 floriner i annan valuta, eller genom att undervärdera en annan valuta.